Korven har en lång historia och redan på 1500-talet började den professionella tillverkningen. Men man brukar räkna Stockholmsutställningen 1897 som startskottet för vår varmkorv. På den tiden fick man låna ett par handskar av korvförsäljaren för att inte bränna sig, eftersom det bara var just korven man åt. Det här blev ett både dyrt och krångligt sätt att servera på, så i stället började man baka bröd att lägga korven i.
Till en början var det kvinnor, så kallade korvmadammer som stod för försäljningen, men snart tog männen över och blev med sin låda på magen allmänt kända som just ”korvgubbar”. Under 1950-talet började korvkioskerna etableras och 1972 förbjöds korvgubbarna för gott, i samma veva som hamburgarna gjorde entré.
Under hela sin historia har korvkiosken, eller korvbaren som den också kallades, inte bara varit ett ställe där man stillat sin hunger, utan också en samlingsplats för ortens ungdomar. På så sätt har såväl korven, som kiosken, en självklar plats i den svenska folksjälen.